Digital närvaro eller frånvaro?

Uppdatering 20170912:

När jag lade ner min firma vid årsskiftet 2016-17 släckte jag också hemsidan jag skriver om här. 

Än så länge får inlägget ligga kvar som ett minne.

Jo. Jag har en ”professionell” hemsida. Alltså mitt företag har en hemsida. Jag använder One.com, på rekommendation av en ung släkting i IT-branschen. Hemsidan har inte uppdaterats på ett tag. En gammal blogg låg där och skvalpade. Lite pinsamt. Det hade först med en föråldrad version av Safari på hemdatorn att göra, som inte ville öppna kontrollpanelen på mitt One- konto. Sen handlade bara om en känsla av olust inför hela projektet. Nu har jag börjat med uppdateringen i alla fall. En del radavstånd och annan layout är jag inte nöjd med än. Programmet jag editerar i hänger sig ibland. Och min släkting kunde inte råda mig när jag frågade om jag skulle lägga till WordPress ”med ett klick”. Kanske skulle innehållet i nuvarande hemsida raderas. Så det får vänta.

Bortse gärna från några små skönhetsfel och var välkommen in: http://www.sekito.se/

#blogg100

Annonser

Styrkan hos en ros


Idag har jag firat min mamma på Mors dag, i sällskap av en syster, min man och en vuxen systerdotter. Och nu påminns jag om en strof ur en sång: Miten och Deva Premal, de som jag hörde sjunga i fredags, gav  1996 ut albumet Strength of A Rose. https://open.spotify.com/album/2oYa70GgGOLLSGLwREb1oE 

Jag minns inte längre i vilken form jag hade albumet, om det var på CD eller kasettband (!). Däremot minns jag hur låtarna på albumet gav mig styrka och mod att välja nya vägar i livet. 

I samma veva sökte jag in till sjukgymnastprogrammet och bytte yrkesbana. Under den resan fick jag ofta försöka vara mamma åt mig själv, för att orka. Jag var ensamstående utan barn och mina vänner var inne på helt andra saker. 

Att bli student igen (och på ett yrkesinriktat program) vid 35+ är inte helt enkelt. I sjukgymnast-programmet är det dessutom så mycket fokus på kroppen, även studenternas egna kroppar.

Jag behövde all självmedkänsla jag kunde uppbringa under de där åren. Musik och meditation hjälpte mig att hitta min egen inre moderlighet.

En av kvalitéerna i att vara kvinna och mamma, handlar både om styrka och mjukhet, som hos rosorna.

Att ge efter och samtidigt fortsätta veckla ut kronbladen. Låta dofterna släppas fria.

#blogg100

Arbete i en oas

Ordet arbete kan framkalla så många associationer. Idag hörde jag det beskrivas som en oas. Och platsen där jag arbetar ligger verkligen inbäddad i grönskande träd och blomster; just som en oas. 

Av en mästare på meditation, hörde jag för länge sedan arbete beskrivas: Han kallade det först och främst ”en förevändning för att vara tillsammans”. 

I arbetet organiserar vi utbyte av hjälp, stöd och erfarenheter. Vi delar glädje och sorg; smärta och njutning; nytta och nöje. Det kallas tjänster och ibland varor eller produkter. Långt innan det fanns pengar eller branscher, arbetade mänskligheten.

Frågan är hur de första människorna delade upp sina sysslor. De gjorde det nog inte på samma sätt som vi, i alla fall. Kanske gladdes de åt vad de kunde åstadkomma, kanske deras mödor skapade oaser?

Och kanske är arbetet vi utför idag en fortsättning på deras skaparkraft?

#blogg100

ACT-institutet

Det här är en av mina förebilder och inspirationskällor: 

Graciela Rovner, ACT-trainer, medicine doktor i rehabiliteringsmedicin och fysioterapeut med specialistkompetens inom smärtrehabilitering. Hon har precis startat ACT-institutet och jag pratade med henne om det idag.

ACT betyder Acceptance and Commitment Therapy och brukar ibland kallas tredje vågens KBT. ACT handlar om att agera på ett pragmatiskt sätt och göra det som funkar. Syftet med det är att kunna vara den jag vill vara. Det handlar om att välja riktning och ett sätt att agera (bete oss) så vi kan fortsätta att växa och utvecklas även när vi möter svårigheter. För att välja riktning behöver vi identifiera vad det är som är viktigast för oss. Jag brukar fråga mig: Varför är jag här? Vad handlar mitt liv om? Vad vill jag lämna efter mig?

Tack vare peppning från Graciela kom jag förra sommaren iväg till Berlin där den stora världskonferensen ACBSWC hölls. Där möts behandlare och forskare inom ACT. Förra årets konferens hade även världsnamn inom mindfulness (Richard Davidsson), global hälsa (Vikram Patel) och positiv psykologi (Barbara Fredrickson) som talare. I år, när konferensen hålls i Seattle, vet jag att grundaren av DBT, dialektisk beteendeterapi (Marsha Linehan) och pionjären inom forskning om självmedkänsla (Kristin Neff) är inbjudna gästttalare. I Berlin fick jag en nytändning både professionellt och privat, tack vare att jag deltog i konferensen. Att arbeta med ACT ger en öppen och inkluderande attityd.

Kolla gärna in ACT-institutets hemsida: http://www.actinstitutet.se/

Nu blommar det

   
   Framåt halvsextiden ikväll klarnade det upp. Det passade bra, för jag cyklade till gymmet på GIH-badet för att träna, efter andra arbetsdagen på nya jobbet. Aprilkvällar är fyllda av en särskild magi. Koltrasten sjöng och vitsipporna blommade för fullt. Vid ett rödljus på vägen stannade jag till och bara njöt av ljuset från himlen. Jag kände mig lugn och glad.

Som kontrast till imorse, då jag stressad glömde mig och sprang till bussen. Det ledde till att jag linkade omkring med ett värkande och stelt knä de första timmarna på jobbet. Jag tog en tablett vardera med paracetamol och ibuprofen. Sen räckte det att jag som övrig behandling fick gnälla lite och ta hissen istället för trapporna under förmiddagen. Mina kollegor gav precis lagom mycket sympati. På så vis klingade smärtan av redan innan lunch och på sena eftermiddagen var knäet inte heller stelare än vanligt. Så jag kunde med tillförsikt cykla iväg och träna ikväll.

Efter träning och bastu möttes jag av den här synen: Ett blommande fält med påskliljor och tulpaner, bakom ett gammaldags hönsnätstaket. Nu ÄR det vår!

 

#blogg100

Ny på jobbet

  Det här skriver jag på väg hem med pendeln. Huvudet känns lätt och hjärnan lite överhettad, efter första dagen på nytt jobb. Aleris Hemrehab i Älvsjö och Huddinge har fått förstärkning, av undertecknad och en arbetsterapeut. Henne har jag jobbat ihop med tidigare. Bilden med Alerisskylten sedd från pendeltågsstationen, tog jag imorse, precis när jag klivit av tåget i Huddinge. Då var vädret vackert och himlen blå. Dagen har varit spännande och rolig. De känslorna håller i sig även nu, när det har mulnat på. Vi får se hur det känns längre fram…

Fortsättning följer!

#blogg100

Ett gym för tanter

  När jag var i Florida kom jag igång med cykelträning varannan dag. Det mådde mitt skadade knä väldigt bra av. På GIH, rätt nära mig, finns ett bad med gym. Här har jag tränat av och till genom åren. Nu är det dags igen. Tack vare att lokalen ska stängas för renovering 29/5, betalar man just nu bara 270:- för månadskort, som gäller både gym och bad. En av de stora fördelarna med gymmet och badet här, är omklädningsrummen. Här finns riktiga gammaldags låsbara bås, perfekta för en bekväm tant som gillar utrymme och avskildhet. Så här glad blev jag av det, redan innan jag tränat. Nu när endorfinerna far runt i kroppen mår jag ännu bättre. Det ger mersmak inför framtiden!
#blogg100

När sjukgymnasten får gå till sjukgymnast

 Sjukgymnast. Jag vet. Några läsare kommer att reagera på det ordet. Det heter fysioterapeut nu för tiden. Jag har inte bytt titel än. Inte den kollega som jag idag för tredje gången besökte heller. Mitt vänstra knä (syns på bilden) har blivit sämre sista tiden. Jag har tränat mindre och mindre, för att det gör ont och jag tappar lusten då. Jag har inte varit säker på var felet ligger. Och jag tappade ett tag även tron på att hitta alternativa sätt att träna, som kändes tillräckligt roliga. Det var jobbigt att be om hjälp inom ett område där jag själv är ”expert”. Mina kunskaper hade tyvärr börjat kännas teoretiska och omöjliga att omsätta i praktisk handling, när det gällde min egen kropp. En kollegas undersökning och peppning hjälpte. Jag planerar nu att bli bättre, ha mindre ont och återfå kondition och styrka.
#blogg100