Ordens makt

  Den här bilden dök upp hos en vän (och släkting) på Fejjan. Den fick mig att skratta och påminde mig om hur roligt det är att leka med ord. Efter en intensiv vecka löper texten trögare än vanligt, så här på fredagkvällen. Kanske tar jag mitt skrivande för mycket på allvar? 

Ord i låttexter har en särskild makt, som när Prince sjunger:

I’m not a woman, I’m not a man, I am something you can never understand.  

I would die 4 you, 1984

På pendeltåget hem idag hörde jag två välklädda och chica kvinnor göra annorlunda ljud. De talade ett språk jag varken förstod eller kunde identifiera. Den ena av dem berättade, när jag frågade henne, att de var från Mongoliet. Plötsligt tänkte jag på jurtor, stäpplandskap och hästar, trots att kvinnorna var klädda för storstadsliv. Den ena hade stora och mörka solglasögon på sig och en tjusig handväska i läder. Jag har länge drömt om att resa till Mongoliet. Min dröm bygger på historier från en svunnen tid, i böcker som jag läste som barn. Nya ord och berättelser kanske beskriver landet bättre? Förresten, vilket land kommer giraffhallicken ifrån? Serien http://piecomic.tumblr.com/tagged/favorite kommer från USA, vad jag vet. Och jordens alla länder ligger på samma planet i alla fall. Som snurrar vidare in i helgen!

#blogg100

Annonser

Fredagsmys?

   Brukar du också sjunka ner lite djupare i soffan just på fredagar? Kanske oavsett arbetstider eller livssituation? Det är liksom en kollektiv ritual, som är så oerhört lätt att bli en del av. Kravlös och trygg, återkommer varje vecka. Och just nu går Let’s dance. Lätt att titta på, gör inget om man missar lite. Glitter, glamour och intressanta ordvändningar, för oss som går igång på nördiga sätt att beskriva rörelse. Ikväll har vi ätit på kvarterskrogen och sluppit disk. Och i soffan bredvid mig sitter en man som uppskattar mysiga hemmakvällar. Det är fredagkväll. Ha det gott kära läsare, det ska jag!

#blogg100

Storhetsvansinne

  
Alldeles strax kommer han! (Bilden togs tidigt ikväll.)

Vi var på Hamburger Börs och såg Niklas Strömstedts show Storhetsvansinne. Att vi kom dit är den här avbildade och lätt förklädda kvinnans förtjänst. Hon kom ut som ett Niklas Strömstedt-fan i vintras, när hon var hembjuden till oss på semlor. Vi var själva lite sugna att se Strömstedt, efter hans deltagande i Så mycket bättre. Så då kläckte vi idén att anmäla oss som frivilliga medföljande, om hon ville gå. Det ledde sen till att hennes man, som annars anser sig mera vara en hårdrockstyp, också kom med. Och showen var verkligen både se- och hörvärd. Vi satt rätt nära scenen, men tyvärr fick jag inte någon bra bild därifrån.

I torsdagens  blogginlägg citerade min mamma Edit Södergran. Det gjorde hon apropå Strömstedt. Jag hade just berättat om mina helgplaner. Mamma kom då plötsligt ihåg en sommarkurs på Geijersgården för många år sedan, då hon, Bo och Margareta Strömstedt varit med. De läste bland annat Edit Södergran…

#blogg100
#storhetsvansinne

Hem, ljuva hem

  Allt är konstigt nog sig ganska likt här hemma. Påskkaktusen blommar, som för att hälsa oss välkomna. Vi landade för bortåt sju timmar sen. Det regnade. En trevlig och pratsam sikh körde taxin vi åkte från Arlanda, så den delen av resan gick fort. Uppackningen bestod mest av att ösa smutsiga kläder i tvättkorgen. Väskorna är redan tillbaka i vindsförrådet och vi har kollat posten. Sen gick vi varsin liten promenad, duschade och kröp ner i sängen för att försöka ta igen lite sömn. Nu lagar maken middag och jag skriver de här raderna. Min hjärna känns lite seg. Den behöver ytterligare någon dag att ställa om. Det är både vemodigt och skönt att vara hemma igen.
#blogg100

Tropiskt väder

 Idag är första dagen som vi har gemensam semester. Maken var på konferens måndag-torsdag. Han firade sin ledighet med att avstå från att raka sig och att promenera med bar överkropp. Här är han förevigad under en blommande bougainvilla. Annars trivs han bättre på tempererade breddgrader. Vädret var riktigt tryckande under morgonen och förmiddagen. Nu på eftermiddagen har vi hört rejäla åskknallar och sett blixtar över havet. Turisterna är inte lättskrämda och stranden har knappt varit tom, trots vädret.

#blogg100

En tappad sko

  Något glimmade till på marken. Jag var ute på en promenad efter lunch hemma, med efterföljande fika på vårt favoritcafé. Maken drog ut på stan efter kaffet och trevligt samtal med en granne, för att leta efter en ny rock. Jag ville hellre vara i det fria och tog en sväng ut i naturen. När jag nu böjde mig ner över det som glimmade, såg jag att det var en mycket liten sko. Kanske hade en mycket liten Askunge passerat här och lämnat sin sko? Jag lät skon ligga kvar, efter att ha fotograferat den. Vem vet, kanske nästa person som hittar den är Askungens prins? När jag kommit hem från promenaden och vilat ett tag dök maken upp. Han hade hittat en finfin rock. I den såg han ut som en prins!